Bättre med förkylningen idag, äntligen. Blir nog kvällpass idag också. Fredagsträningen innehöll lite grundläggande nertagningar och sedvanlig turnering.
Fick mig en liten tankeställare i turneringsfinalen, på vägen dit hade jag i vanlig ordning gått tillbaka till mitt "bread and butter", nertagningar och toppkontroll, lås från topp.
I finalen kände jag mig lite nervös, stel och långsam när jag gick in. Under tiden stod (svenske) tränaren Wiktor och ropade "gör nåt snyggt, gå in och lek, gå på flygande triangel!". Efter en stunds övertalning så gav jag efter, gick på flying armbar - som satt klockrent, för första gången i mitt liv tror jag. Önskar att någon filmat detta.
Frågan är om jag inte går tillbaka till ryggmärgsteknikerna alldeles för lätt när jag hamnar under lite psykisk stress (typ tävling) istället för att utnyttja min tekniska repertoar, leka mer och gå in mer för att vinna istället för att inte förlora. Nu är ju motståndet betydligt hårdare på en genomsnittlig grapplingturnering, men det spelar ju faktiskt ingen roll om jag skulle förlora där heller.
Lär jag mig utnyttja min repertoar i grappling och på hårdare sparring tror jag det skulle gynna mitt MMA-game i längden också, även om det kostar lite mer att förlora där.
Du är klok du. Najs!
SvaraRadera